Barnkalas

Måste man ha barnkalas? - undrar du när din minsting ska fylla två år. I minnet stiger det upp bilder från många jobbiga barnkalas du varit på. Det kryllar av barn och föräldrar, hallen är ett enda kaos av skor och halsdukar, ett gäng ungar rusar omkring och tjoar, kastar godispapper omkring sig, ett barn är så blygt att det inte släpper taget om förälderns byxa på hela tiden.

Vuxna sitter och står här och var, pratar med varandra. Alla äter för mycket godis. Efteråt är det kaksmulor, bullpapper och trasiga ballonger överallt.

Klart att du ändå ska ha ett kalas – men det kan vara lika litet som ditt barn!

Man måste inte bjuda särskilt många för att fira sin egen telnings 2-årsdag. Två kompisar kan mycket väl räcka. Du är inte en dålig förälder bara för att du inte bjuder hela dagisgruppen eller hela din släkt.

Har du trots allt bestämt att det ska bli ett stort kalas med många inbjudna kan du försöka separera barn och föräldrar. Ordna mysigt fika för föräldrarna i ett rum och ha själva kalaset i ett annat rum, om plats finns. Berätta för föräldrarna hur du tänkt. Barn leker oftast bättre om inte alla deras föräldrar sitter och stirrar på dem med kärleksfulla eller oroliga blickar och fotograferar dem så det blixtrar ideligen.

Kanske du rentav kan få en del föräldrar att våga gå ifrån en stund. Då vet barnen lättare vem de ska lyssna på och rätta sig efter. Och du själv slappnar av och blir naturligare.

Måste föräldrarna vara med, för att barnen är klängiga, blyga eller för små, får du försöka aktivera dem med något. Ge dem t.ex. papper och låt dem vika origamifigurer när de fikat klart. Avdela en förälder att ta hand om de andra.

Bra saker att göra med barnen:

Lekar: Kurragömma, Björnen sover, Hela havet stormar, Karusellen eller andra enkla ringlekar eller sånglekar. Det behöver inte vara många lekar, men upprepa dem istället desto fler gånger. Småbarn gillar som bekant att repetera roliga saker. De minsta barnen kan tycka det är roligt att sjunga Imse, Vimse spindel några gånger, eller göra någon annan fingerlek.

Är barnen mycket lugna och behöver busa lite, kan man bolla med ballonger.

Uppstår det spontan och konstruktiv lek mellan barnen håller du dig tillbaka och väntar en stund med att föreslå någon annan gemensam aktivitet.

Fiskdamm: Rulla ihop ett par täcken eller filtar och lägg dem i en ring på mattan. Det är bassängen där fiskarna simmar. Det är roligt med ett visst skicklighetsmoment, att barnen med ett kort spö med en krok på ska fånga en liten påse med en uppåtriktad garnögla. Eller så är det klassiskt med klädnypa på snöre bakom filt i dörröppningen. Ha väldigt lite godis i påsarna, hellre frukt, russin och någon liten grej, en ballong, en fin bild, ett bokmärke. Ta reda på före kalaset om det är något av de inbjudna barnen som inte tål godis eller har någon allergi och anpassa alla påsarnas innehåll efter det.

Bordsteater: Du lägger en duk över ett lågt soffbord, eller över strykbrädan lagd på två backar. På bordet låter du några av barnets leksaker vara med om en del äventyr. Föreställningen behöver inte ta längre tid än 10 minuter om barnen är i tre-årsåldern. Du berättar en egen historia, kanske om en liten hund som inte hittar hem förrän matte kommer, samtidigt som du går omkring med figurerna eller ber någon läsa en enkel saga, om du råkar ha leksaker som passar för den berättelsen.

Kasperteater: Det räcker med två dockor, en för var hand. Du sätter dig med barnen i en ring framför dig på mattan och låter dockorna prata med barnen. Även blyga barn brukar våga tilltala en docka. Dockorna är inte så begåvade, de förstår inte hur man kokar gröt, de vet inte varifrån mjölk kommer och behöver få veta av barnen hur det egentligen ligger till. Eller du kan låta den ena dockan försöka borsta tänderna och håret på den andra, som förstås inte vill. Väldigt enkla och vardagliga sysslor kan bli kul teater för de minsta, som brukar gilla att saker och ting hamnar uppochner eller bakochfram eller i alldeles fel sammanhang.

Lycka till!

Karin Neuschütz