Läsning för småbarn

Vad är en bra bok för en ettåring? En treåring? Först är barnet mest intresserat av att i handling efterhärma vad de vuxna gör. Alltså härmas själva läsandet, bläddrandet, tittandet på ena sidan, på andra sidan med koncentrerad uppsyn. Att boken är upp och ner kanske är mindre viktigt. Då är det bra med en liten bok med tjocka pappsidor som tål att hanteras omilt. Bilderna kan gärna visa ting och aktiviteter som barnet är förtroget med.

Så småningom ökar barnets förståelse av bild. Likheten mellan bilden och det verkliga föremålet klarnar. Barnet pekar på bilden och sedan på det verkliga föremålet med stort allvar.

Då blir plötsligt alla bilder i omgivningarna till en enda jättestor pekbok för barnet. Tavlor, reklam ute, tidningar, förpackningar med bilder, alla visar ett innehåll som måste undersökas.

Det intensiva intresse små barn ägnar åt att upptäcka sin omvärld tycker jag vi bör möta med största respekt. Därför väljer åtminstone jag helst böcker vilkas bilder innehåller en ömsint skildring av världen. Elsa Beskow hade en fantastisk förmåga att teckna djur, växter, barn och ting så att de både såg verkliga ut och ändå hade ett sagoskimmer över sig. Hennes böcker är utmärkta  för små barn. Pelles nya kläder eller Ocke, Nutta och Pillerill är exempelvis mycket fina som pekböcker. I början tittar man bara på några sidor och läser inte texten alls för de minsta barnen, utan upptäcker tillsammans de olika figurer som visas. När barnet förstår lite längre händelsekedjor börjar man ge en förkortad version av sagan. Rimmade texter kan man läsa tidigt, den glada rytmen i språket uppskattas redan av ettåringar.

Förr fanns det olika slags tittut-böcker med rörliga bilder. Det är något föräldrar verkligen borde fråga efter i bokhandeln och hos förlagen. Böcker med överraskningsmoment; små luckor som öppnas, tampar att dra i så att gunghästen gungar eller solen går upp roar verkligen småbarn. Men det gäller att de är gjorda av stadigt material. (En sådan bok ska inte ligga framme för då är alla luckor snart bortrivna.)

Däremot undviker jag böcker som ger en starkt karikerad bild av människor. Varför ska vi förlöjliga världen inför så små och storögda barn? Ironi och samhällskritik kan vänta tills barnet kommit en bra bit upp i skolåldern! Småbus och äventyr som slutar lyckligt passar bättre.

Behöver en treåring läsa om hur det är att vara liten i ett annat land? Bara om just denna treåring har en kompis som kommer från det landet. Vi behöver inte informera små barn om allt mellan himmel och jord. Tids nog möter de fenomen som de vill undersöka och ställer frågor. Då kan vi i anpassad takt möta barnets undran med enkla svar.

Faktaböcker behöver de alltså knappast i förskoleåldern. Det är viktigare att få se vuxna som arbetar och lagar mat, lagar redskap och syr, snickrar och donar. I samband med de aktiviteterna ställer barnet frågor och utökar sitt vetande på ett handgripligt sätt.

Viktigast av allt när vi väljer böcker för små barn är att vi själva tycker om dem. Det är ju VÅR läsglädje som väcker barnets lust att läsa!

Karin Neuschütz