Skapa stämning

Skapa stämning, unna sig att bygga upp förväntan, ha tålamod tillräckligt för att spara på upplevelser, inte ta ut glädjen i förskott – är det något vi får allt svårare för? Är vi elaka mot våra barn om vi inte genast ger dem allt de önskar sig?

Vi vill vara bussiga och tillmötesgående, vi vill framför allt undvika stressande konflikter och tjat. Vi upptäcker en Önskan hos barnet och genast vill vi tillfredsställa den. Kanske skyler vi också över tidsbrist med presenter ibland...

En vacker dag sitter tioåringen där, i eget rum, med mobil, radio, cd-spelare, video, tv, dator, skrivbord, ergonomisk snurrstol, garderob fylld av märkeskläder, eget konto på banken – ja det lyckliga barnet har i det närmaste självständig ekonomi och begär med saklig uppsyn timpenning för att passa lillasyster.

Vart tog LÄNGTAN och FÖRVÄNTAN vägen? Tänk att få tjata och be om något som man vet att man inte får förrän man fyllt sex år. Tänk att få nalkas denna födelsedag, först räkna månaderna, sedan veckor och dagar. Så är det då kvällen före den stora Dagen. Det är praktiskt taget omöjligt att sova, täcket trasslar till sig, tankarna flyger oroligt hit och dit, tänk om de har GLÖMT alltihop? Men så somnar man till slut och det blir morgon, ett svagt ljus silar in bakom gardinerna. En kort stund vet man inte riktigt var man är. Men så hörs plötsligt ett frasande prasslande utanför dörren, lågmälda röster viskar och morgonharklar sig, en tändsticka dras mot plånet, nu börjar de sjunga och dörren går upp! Hjälp, bäst att gömma sig under täcket!

Och så, när man artigt ätit upp frukosten på sängen medan de andra sitter och ser fånigt på en kommer ett stort paket in och läggs på benen. Ja, ja, jaaaa! Det ÄR nya skridskor!

Jag minns fortfarande en kväll då jag läste högt för ett av mina barn ur boken "Det lilla huset på prärien" (som han inte sett på tv). Det berättades åskådligt om hur den fattiga familjen med ytterst enkla medel ändå lyckades ordna en stämningsfull jul och hur överlyckliga Laura och Mary blev, då de fick varsin mugg (förut hade de delat mugg), varsitt godis och varsin slant. Det var allt de fick den julen. Min lyssnare låg länge tyst.. sedan utbrast han: Vad MYSIGT dom hade det, mamma, och vad lyckliga dom var som fick så fina saker! Han lät nästan avundsjuk.

Man kan inte precis påstå att sonen ifråga led brist på leksaker. Istället var det nog den starka skildringen av hur man bygger upp stämning och förväntan som han blev så tagen av.

Undrar om inte LÄNGTAN är en av de bästa julklappar vi kan ge våra barn? Hemlighetsfulla förberedelser bakom stängda dörrar, goda dofter av bak och stök i köket (nej, ni får INTE ta av de där kakorna nu, dem ska vi ha på julafton). Vi städar och fejar, för nu ska det bli fint inför festen och VAR är den lilla ljusstaken som alltid brukar stå på byrån? Barnen springer runt och tittar på julpyntet som kommer fram ur kartongen från vinden. Igenkännandets glädje skänker också sin lyster åt ett firande.

Traditioner har en fantastisk verkan på barn. I de årligt återkommande arrangemangen kan de starkt uppleva att de själva har förändrats: I år når jag faktiskt upp så jag kan se över kanten på köksbordet när vi bakar pepparkakorna! Det kunde jag inte förra året. Jag har VUXIT!

Är det inte just längtan och förväntan som gör att barn växer och vill bli stora? Eller som en fyraåring uttryckte saken: När jag blir stor…DÅ ska jag hoppa på ett ben och dricka kaffe!

Karin Neuschütz