Det finns tillfällen när frågan om rätt eller fel tag om bröstet är aktuell. Mamman kan behöva hjälp med såriga bröstvårtor, spända bröst eller mjölkstockning. Hon kanske söker hjälp i en vag känsla av att barnet ”avvisar” henne.
När det gäller för den nyfödda babyn att hitta till maten och få i sig den, har den ett effektivt medfött sökbeteende. Varför fungerar då inte amningen störningsfritt, och varför kan det bli ”fel tag”? Jag har inga enkla raka svar, men jag gör mig tankar om det. Vi kan se att barnets instinktiva beredskap kan störas av flera saker. En påverkan är bedövningsmedel, som går över från mamman till barnet under förlossningen, vilket kan dämpa vakenhet och amningsbeteende. En annan faktor är kvardröjande alltför ’hjälpsamma’ rutiner på sjukhusen (t ex när barnet blir lagt till den nyblivna mamman utan att personal väntar in barnets egen förberedelse och beredskap). En tredje faktor är att vi kvinnor inte ser ammande kvinnor innan vi själva ska börja amma. När vi för första gången lägger till vår nyfödda har en majoritet av oss aldrig sett en annan kvinna amma sitt barn i samma rum som vi.
Så hur gör man när barnet inte tycks ha rätt tag? Du vill kanske hjälpa ditt barn att hitta tillbaka till rätt tag eller helt enkelt inleda amningen? Att träna på rätt tag görs helst när barnet inte är mätt, men inte mycket hungrigt. Lite eller mycket ’sugen’ är bäst (beroende på humör).
Jag tycker det är bra att utgå från liggande amning – dels för att du har en bra möjlighet att slappna av, dels för att babyn kan få ett rörligare utgångsläge, än när hon hålls i famnen i sittande läge. Lägg då barnet på sidan mitt på sängen. Lägg en hopprullad filt eller kudde bakom babyns rygg. Lägg dig själv bredvid barnet med ditt bröst precis framför babyns mun.
Men om du inte vill ligga (särskilt under nyföddhetsperioden kan det kännas obekvämt) då är det självklart bäst att sitta. Gärna med stöd för ryggen och armarna (använd kudde) och aningen tillbakalutad. Håll babyn tätt mot din kropp, mage mot mage, så att hans nedre arm kommer mot din midja. Babyns ansikte mitt för ditt ena bröst. Är ditt barn litet, är det skönt att ha en kudde som babyn vilar på. Då behöver inte dina armar ’bära’. Se till att du låter babyns huvud vara fritt, så att han kan backa om t ex mjölken kommer för fort.
Först klämmer du ut en droppe mjölk på bröstvårtan. Doften av mammas mjölk är mycket lockande för små barn med känsligare luktsinne än vårt. Nästa steg är att locka henne att söka bröstet, genom att snudda över hennes mun med bröstvårtan. Då kan en reflex starta som gör att hon söker från sida till sida efter bröstet. När hon gapar visar hon sig beredd att närma sig bröstet. Håll ena handen över hennes rygg (inte över huvudet) och för hennes kropp ännu närmare din. Ge henne möjlighet att gapa över bröstvårta och vårtgård (så mycket som kan få plats i munnen). En bra position är att babyns huvud blir lite fört tillbaka, hakan framåt – mot bröstet nedanför vårtan och pannan lite mer ifrån bröstet, vilket underlättar för barnet att ha näsan fri för andningen. (Tänk på hur du själv gör när du dricker ett glas vatten: du lutar gärna huvudet lätt tillbaka, för hakan framåt och sträcker halsen – det är samma rörelse i litet format som babyn måste få göra.)
En del bebisar vill prova, slicka, smaka och backa lite innan de fattar tag på nytt. En del är ivriga och griper tag bums. Ge akt på hur just din baby beter sig och försök följa henne. Bröstvårtan mår bara bra av det här ’prövande’ beteendet och styvnar. Värre kan det vara med en spänd mammas humör, när hon tror att barnet inte gör rätt. Men barnens kynne visar sig genom deras olika beteenden – även vid bröstet. Det är en lärotid.
Alltså, ha inte för bråttom med att barnet ska fatta tag. Och framför allt, försök undvik att stoppa bröstvårtan in i munnen (som du självklart skulle göra med en flaska). Övningen nu går ut på att vänta in barnets beredskap att själv vilja ta tag om bröstvårta och vårtgård.Det är helt i sin ordning att försiktigt forma toppen av bröstet – med både vårta och vårtgård – så att taget underlättas.
När du ser att barnet gapar stort – bästa tecknet är med munnen vidöppen (som vid en gäspning) och tungan i nedre delen av munnen, då kan du underlätta för babyn genom den milda men stadiga handen runt ryggen som för barnet närmare bröstet. Fäktande armar?– försök hålla i hennes övre hand så att hon kan gripa tag om ett av dina fingrar. Det underlättar också för henne att gripa bröstvårtan med munnen.
När du kommit fram så här långt, kan du kanske se om hon verkligen har ”munnen full”? Då brukar det kännas bra i bröstet. Du känner styrkan i munnen, men har hon fått rätt tag så vilar själva bröstvårtan så långt inne i hennes mun, så det blir inte så kraftig nötning på vårtan.
Amningstekniken går ut på att barnet med tungan och mycket av underkäken bearbetar vårtgården och området därunder, och därmed sätter fart på amningshormonerna, som dels driver ut mjölken, dels signalerar behov av ny tillverkning.
Med fel tag, glider barnet lätt ut på vårtan och det känns smärtsamt och som hård belastning. Bryt vaccumet med ett finger i mungipan och prova försiktigt på nytt. Man kan också lyssna på olika sugläten och sugrytmer. Om barnet ’smackar’ och suger väldigt ihärdigt ett tag utan pauser, så kan det tyda på fel tag. Om barnet suger ett par minuter ihärdigt, men sen övergår till att växla mellan sugning och att svälja – då har babyn skaffat sig rätt tag och fått igång utdrivningen. Sen kan rytmen växla mellan ivrigt sugande och svälj-svälj-sug-rytm.
Tänk slutligen på att barn är olika varandra. Det är mammor också. Tillsammans bildar varje mamma med sitt barn en helt egen och unik kombination, och i den behöver ni olika mycket tid och tålamod. Hetsiga otåliga barn behöver lugnas, otåliga och misströstande mammor kan – faktiskt – ibland få lugn och förtröstan från sin lilla baby! Och allra mest behöver omgivningen – maken eller någon annan vänligt stödjande person – visa förtroende för mamman och babyns möda. Lönen för mödan, en nöjt kluckande baby kan sen alla glädja sig åt.
Carina Sjögren