Du har säkert redan läst flera av alla de böcker som skrivits om förlossningen. Det är bra, för är du väl förberedd så råkar du inte lika lätt i panik om det blir på ett annat sätt än vad du föreställt dig. Du kommer dessutom att få höra en mängd förlossningsberättelser från vänner och bekanta. Det kan också vara givande. Särskilt mot slutet, när alla frågar ”när är det dags?” så kan det hjälpa dig att komma in i en bra stämning inför förlossningen. Till syvende och sist är det du som skapar din historia. Tillsammans med din partner eller den som bistår dig går du ett unikt äventyr till mötes där ingen erfarenhet liknar den andra.

Förväntansfull nyfikenhet

Om äventyret kommer att överraska, gå ytterst långsamt eller ske precis efter handboken vet du ännu inte - och det är kanske bara bra. För då kan du utveckla en förväntansfull nyfikenhet som kan vara till stor hjälp vid förlossningen. Rädsla för smärta och komplikationer, en i och för sig naturlig sak, har emellertid en mer hämmande effekt än om du med fullt förtroende ger dig hän åt det som ska komma. En meditation eller en bön för barnet som gör sig redo för det stora språnget kan hjälpa dig att sätta dig över din rädsla och istället koncentrera dig mer på barnet. Genom att skapa en inre kontakt med barnet så behåller du, motsägelsefullt nog, kontakten med dig själv bättre.

Varje barn har sin egen förlossning

För övrigt säger ”erfarna” föräldrar och barnmorskor ganska enstämmigt att det sätt ett barn föds på, vid närmare betraktande, säger mycket om hur barnet är. Om en förlossning börjar trögt eller stormande, om du måste pressa ut ditt barn genom förlossningskanalen i timmar eller om det föds utan krystvärkar med kejsarsnitt: varje förlossning har sin egen historia. Om ditt barn också har ett förlossningsscenario som verkligen passar henne eller honom kanske du först kan fastställa efter en tid. Ett sådant synsätt kan i alla fall påverka din ”öppenhet” under förlossningen helt konkret.

När det börjat....läs mer och få lite konkreta tips!