Rudolf Steiner, grundaren till antroposofin, talade i början av 1900-talet om möjligheten att använda misteln som ett läkemedel vid cancersjukdomar.

Mistelterapi har, sedan introduktionen på 1920-talet, givits till fler än en miljon cancerpatienter framför allt i Tyskland, Holland, Schweiz, Österrike, Italien men används även i andra länder världen över. I Tyskland finns det över 10 000 läkare som förskriver mistelterapi vid cancersjukdomar.

I Sverige är Vidarkliniken i Järna, söder om Stockholm, känd för sin erfarenhet av Iscador-behandling.

Misteln som växt

Misteln har under lång tid både fascinerat och intresserat människan, kanske främst för dess säregna utseende, växtsätt och läkande verkan.

Misteln är en halvparasit och växer uppe i träd. Misteln kommer aldrig i kontakt med marken och utvecklar inte heller någon egentlig rot. Mistelns vita, något genomskinliga bär, mognar inte under sommaren utan under vintern. Med gröngula, oansenliga blommor, möter misteln våren och två nya blad växer ut på varje gren. Den får nya växtplatser med hjälp av fåglar, så som t ex Dubbeltrast (Turdus viscivorus).

Från mistel till Iscador

Preparatet Iscador framställs av hela mistelväxten: bladen, stänglarna och - beroende på årstid - blommorna och bären.

Skörden sker två gånger per år, sommar och vinter.

Växtdelarna krossas genom valsar och växtmassan blandas med destillerat källvatten, socker och mjölksyrebakterier vilket gör att en jäsning (fermentering) kommer igång och bildar mjölksyra. Mjölksyran har en konserverande verkan. Efter två till tre dygn är växtutdraget färdigt.

Mistelextrakten från sommar- och vinterskörd blandas två gånger per år, vår och höst