Bakomliggande processer – ur ett antroposofiskt perspektiv

I den antroposofiska medicinen ser man på uppkomsten av sjukdom – och därmed cancersjukdomar – som en process i hela människan. Såväl hennes fysiska kropp som hennes själsliga och andliga sida utgör tillsammans organismen människan. Rudolf Steiner, grundaren till antroposofin, såg människan sammanvävd av fyra olika områden s.k. väsensled:

  
1) kroppen som är uppbyggd av fysiska ämnen

2) kroppens fysiologiska processer som andning, matsmältning mm – livskroppen

3) det själsliga som utvecklar känslor och förnimmelser –själskroppen

4) det som möjliggör självmedvetandet, – jaget, vår andliga kärna

Vid sjukdom – även vid cancersjukdomar – har den harmoniska växelverkan hos dessa väsensled rubbats.

De fysiologiska processerna har lokalt fått fritt spelrum och vävnaden utvecklas och får ett självständigt liv och egen tillväxt, den hålls inte i schack av de gemensamt ordnande formkrafterna för hela organismen.

Människans förnimmelse (själskroppen) och självmedvetandet (jaget) är inte verksamma i en tumör på samma sätt som i frisk vävnad utan försvagade. Den okontrollerade överaktiva tillväxten är just det typiska för tumören. Orsaken till denna obalans kan vara antingen en skada på den fysiska kroppen, som uppstått genom yttre faktorer (karcinogener) eller en medfödd svaghet. Även utifrån det rent själsliga planet kan immunsystemet försvagas ex vis av årslånga bekymmer eller en närstående medmänniskas bortgång.

För cancerns uppkomst är oftast flera samverkande faktorer nödvändiga.