Arnica

Arnikaplantan är härligt solgul och trivs på naturliga bergsängar och i kalkfattiga torvjordar. Första gången den här växten omnämns är i texter från 1100-talet av Hildegard av Bingen, en vis och kunnig läkekvinna. Arnikans späda blommor ger ett ömtåligt intryck men i själva verket är arnikan en mycket kraftig växt som blir upp till 40 cm hög.

Omkring 150 farmaceutiskt aktiva ingredienser har hittats i arnikablomman. Bland dessa finns betydelsefulla och verksamma substanser som t.ex. flavonoider, karotenoider, sesquiterpenlaktoner och dyrbara eteriska oljor. Innehållet av kiseldioxid ger arnikan kraft att bygga upp och forma och hjälper till att förnya vävnaden vid skador som blåmärken, bulor och krossår. På 1700-talet användes arnika ofta vid behandling av krämpor som t.ex. gikt, reumatism, åderbråck och veninflammation. I modern tid har det visat sig att extrakt från arnika har en antiseptisk verkan, främjar blodcirkulationen, lindrar smärta och påskyndar läkningsprocessen. Dessa och andra användningsområden granskas ofta och är kliniskt väldokumenterade.